ja... alla andra vadå?

På min lilla stig har jag tagit några steg, men ack, det är en bit kvar att spatsera ändå. :)

Ibland vill man bara åka iväg, tro att man kan fly sig själv för ett tag. Slippa jämföra sig med alla andra och strunta i vad de tycker och tänker.

Men "Gräset är grönare på andra sidan - där på andra sidan där de andra är.." 

Så dit borde jag gå, där borde jag vara. Och snusa på blommorna och sitta i det förbannade ûbergröna supergräset som man aldrig behöver klippa! Men ju närmare man kommer ,... så ser man.. att det här gräset är ju likadant som det som var hemma? Vad hände? Och var tog alla människor vägen som satt här och såg så lyckliga ut? Va? I kikaren såg det ju så bra ut...ju...

Problemet är väl egentligen att personen bakom kikaren behöver förändras för att gräset ska det...

Hur kan man egentligen orka spendera så mycket tid, ork, energi på att fundera och oroa sig för vad folk ska tycka och tänka att man sätter dem mer i första hand än sig själv. Det är så tokigt.

Man ska inte bry sig så mycket egentligen - vad alla gör, säger och tänker.

Det gör ju att man tänker själv så mycket mer. 

Man ska göra som man själv känner...

Så kanske man hittar sin fina gräsmatta tillslut...

Sermon over.

Var dig själv. Alla andra är redan upptagna - Oscar Wilde