"Är du vaken än?"

Söndag, regn-igt. Kikat lite idol. Och jag blev helt galet imponerad av Mr "Lund". Hallå, gör en platta tack. Det han sjöng vill jag lyssna på mer - Najs najs.

Hela morgonen har haft tema "soffa". Den försöker jag få bort nu när jag inte bor i min gamla hemstad längre. Men fröken ångestladdad och totally material-girl vill ha den kvar. Dock verkar det som den åker nu. Det blir nog bra tillslut lika som. Och det blir ju lite money in the pocket - don´t we like så säg ;)

Vaknade i morse, cirkus fem-tiden som vanligt, av Mr katt som kommer och påpekar med hjälp av nos, tassar och svans i fejjan att: jooo men alltsåååå, är det inte dags att kliva upp nu va? *studs studs studs* Vavavavava??  *misse åker ut* och jag kan somna om. Detta har blivit en plågsam procedur, varpå jag alltid ojar mig: nu kommer jag inte kunna somna om. Fast, det har gått bra. Dock verkar jag vara den som plågas mest av detta dilemma. B snusar och sover vidare han, trots att ha blivit "skuttad" av tigern.

Lillaste lillasyster - La española - har fått agera bollplank idag på grund av att jag blivit antagen till en intervju för utbildning till flygvärdinna. För det hela ger klart en kick till tankeverksamheten. Till att resa och träffa nya människor, prata och kanske lära sig nya språk = Väldigt mycket ja -tack. Men den överhängande verkligheten till att kunna dimpa i backen vid problemas = hm njaaaaee, No thank u.

"Det är säkrare att flyga än att åka bil" har jag fått höra. Och jo, det är det säkert. Men, tja.. det känns hemskare att behöva kila vidare pga flygkrasch. För även om man lever medans man faller så.. ja.. man hinner väl tänka en del medans man just.. ja, faller. Och inte hinner man kliva av heller. Så gällande det måste jag ta en funderare. Vilket ju är min starka sida. Att fundera alltså - dock lyser ofta fenomenet slash problemet :att komma fram till nåt vettigt, med sin frånvaro. Jag vrider och vänder men finner sällan en rätsida. Lite som en rubikskub.. Eller vad säger du Sofie ? ;)

Jag tror jag åker till stan och vilar hjärnan från tänk genom att trösta mig med en ny klänning ;) 

Tjingeling